Bloggen flyttad

Följ mig i fortsättningen på www.johanwase.com

LIVESTRONG day

Äntligen, nu kör vi! 2:a oktober och LIVESTRONG day. Idag cyklar vi för att uppmärksamma och hedra alla människor drabbade av cancer. Idag klär vi oss i gult i samma syfte. Cyklar du inte kan du klä dig i gult. Sen skickar vi in våra bilder till post@livestrongday.posterous.com så blir de presenterade på http://livestrongday.posterous.com. Även om du inte anmält dig än så är det fritt fram att komma för det finns fortfarande många platser kvar. Vi är i skrivande stund snart 20 stycken anmälda, wow!

Cykla för 28 miljoner

Nästa lördag är det LIVESTRONG day och då cyklar vi givetvis i Strängnäs med omnejd för att visa vår support för alla som drabbats av cancer. Alla är välkomna och vi kommer cykla i ett lugnt prat-tempo. Vi kommer cykla stäckan Strängnäs-Malmby-Stallarholmen-Mariefred-Åker-Malmby och tillbaka ”hem”. En runda som kommer ta omkring 2 timmar. Jag har fått förslag på en gemensam avslutning efteråt, så för er som är intresserade så går vi ut och äter på eftermiddagen.

Tänk gärna på Barncancerfonden, Wases Fond – Cancerfonden eller LIVESTRONG.

Väl mött alla!

Mamma

Idag är det mammas födelsedag. Tyvärr får vi inte fira den med dig längre. Du finns ändå alltid kvar med mig, med pappa, med Urban, med Ulrika, med alla barn-barn och andra runtomkring. Ger man så mycket värme och kärlek i livet som du så får man också mycket tillbaka. Och jag är säker på att alla vi kommer bära med oss ditt arv resten av våra liv, precis som jag lovade mig själv när du gick bort. Jag tänker fortsätta leva för att göra människor medvetna om cancer för jag vill inte att fler ska förlora sin mamma alldeles för tidigt.

The dream shall never die.

Snygg kropp

Vilken sport man får snyggast kropp av, bloggas det om i SVD. Smaken är olika men självklart får man snyggast kropp av cykling. Här finns det plats för alla sorter…

Tempoträning, Frankrike och media

Idag blev det lite av ett teknikpass på cykeln. Även om det är samma cykel jag använder när jag cyklar tempo så är det annorlunda att använda tempobåge. Armarna tätt ihop mitt på styret get sämre styrförmåga och mindre kontroll, åtminstone tills jag tränat och lärt mig bättre. Dessutom finns inga bromshandtag på tempobågen. Men jag är glad att det slumpade sig så att jag hoppade över träningstävlingen med Eskilstuna igår och istället tränade själv idag. Det lossnade lite och jag känner mig nu säkrare i tempoställningen och litar på mig själv. Sedan jag fick lite bättre snits på växlingen. Eftersom jag inte har växelhandtag på tempobågen heller så måste jag växla med de vanliga som sitter på det vanliga styret och det gör det lite krångligare. Det ska ändå bli riktigt skoj att tävla på lördag. Jag har ingen aning om min form nu efter Girot så det kan går hursomhelst. Förmodligen går det undan för en del andra på sina tempocyklar och i full tempomundering, så jag är beredd på det värsta.

SVT skriver idag att läkaren i Frankrikes fotbollslag, som blev världsmästare 1998 , påstår att vissa spelare hade avvikande blodvärden(kan påvisa doping). Man ska inte döma någon på hörsägen men vad jag tidigare läst om just det laget är att franska antidopingsbyrån ”tappade bort” alla dopingprov på dom efter VM. Samma antidopingsbyrå har inte behandlat Lance riktigt schysst vid alla tillfällen under och efter hans Tour de France-svit och t.ex. sagt att han ska ”kontrolleras extra noga”. Vilket han också blivit.

För några veckor sen, eller är det månader, skrev svensk media precis allt som en kanske inte så pålitlig f.d. cyklist(läs Floyd Landis) påstod om doping i hans, och Lance’s, lag i början på 2000-talet. Nu har andra cyklister, som inte har lika tveksam bakgrund som Landis, uttalat sig. Och även lagets spanska läkare under perioden 1999-2003. Alla de säger tvärtemot vad Landis påstår men det får man inte läsa nånstans i svensk media. Bara om man är cykelintresserad och läser nyheter på olika cykelsiter för man reda på det. Vem eller vilka bestämmer egentligen vad vi får läsa? Eftersom jag är cykelintresserad läser jag mycket om det och försöker ta reda på fakta och bedöma vad som kan va viktigt och sant eller falskt. Men det finns miljoner saker jag läser i svensk media som jag kan väldigt lite om eller är ointresserad av. Undra hur vilseledd jag blir då?

Stay hungry. Stay foolish.

Your work is going to fill a large part of your life, and the only way to be truly satisfied is to do what you believe is great work, and the only way to do great work is to love what you do. If you haven’t found it yet, keep looking, and don’t settle. As with all matters of the heart, you’ll know when you find it, and like any great relationship it just gets better and better as the years roll on. So keep looking. Don’t settle.

Remembering that I’ll be dead soon is the most important thing I’ve ever encountered to help me make the big choices in life, because almost everything–all external expectations, all pride, all fear of embarrassment or failure–these things just fall away in the face of death, leaving only what is truly important. Remembering that you are going to die is the best way I know to avoid the trap of thinking you have something to lose. You are already naked. There is no reason not to follow your heart.

But someday, not too long from now, you will gradually become the old and be cleared away. Sorry to be so dramatic, but it’s quite true. Your time is limited, so don’t waste it living someone else’s life. Don’t be trapped by dogma, which is living with the results of other people’s thinking. Don’t let the noise of others’ opinions drown out your own inner voice, heart and intuition. They somehow already know what you truly want to become. Everything else is secondary.

When I was young, there was an amazing publication called The Whole Earth Catalogue, which was one of the bibles of my generation… On the back cover of their final issue was a photograph of an early morning country road, the kind you might find yourself hitchhiking on if you were so adventurous. Beneath were the words, ”Stay hungry, stay foolish.” It was their farewell message as they signed off. ”Stay hungry, stay foolish.” And I have always wished that for myself, and now, as you graduate to begin anew, I wish that for you. Stay hungry, stay foolish.

- Steve Jobs, Stanford 2005.

Giro 2010: Analys och funderingar kring VAM

Första analysen, och funderingar, jag gör av mina prestationer i Giro delle Dolomiti gäller VAM, eller Velocity Ascended  Metres per hour, d.v.s. antal cyklade höjdmeter per timme. Det är ett sätt att mäta hur snabbt en cyklist tar sig uppför ett berg. Man kan mäta på det sättet eftersom vind, friktion mm har mindre betydelse när man cyklar i berg. Denna mätmetod gör det också möjligt att jämföra en cyklists klättringar i olika berg och förstås olika cyklister i olika berg. Man kan helt enkelt jämföra t.ex. Lance Armstrongs bergstempo uppför l’Alpe d’Huez i Tour de France 2004 med ett bergstempo jag gjort. Exempel på olika värden som Cyclingnews visat i en intervju med VAM-uppfinningens fader dr Michele Ferrari är:

1800+ Vm/h: Lance Armstrong och Marco Pantani

1650-1800 Vm/h: Topp 10 på Tour de France eller vinnare av bergsetapp.

1450-1650 Vm/h: Topp 20 Tour de France eller topp 20 på tuff bergsetapp.

1300-1450 Vm/h: Gå i mål i klungan i bergsetapp på Tour de France.

1100-1300 Vm/h: ”Buss-besättningen”.

Följande diagram visar en sammanställning per bergstempo av mina tider, höjdmeter och VAM.

• Lägsta VAM är de två längsta tempona Passo Giovo och Stelvio.
• VAM ökar under veckan med undantag för Stelvio och ökar mycket på sista och kortaste tempot men etapp 3 och 4 innehåller korta delar av utförskörningar alltså blir VAM förhöjt.
• VAM ökar de tre första dagarna p.g.a. att längden på tempot minskar men ökar också etapp 4. P.g.a. vilodagen, formen förbättras, snittlutningen passar mig bättre än den branta Gardeccia etapp 3, eller allt detta?
• Stora ökningen av VAM på sista etappen beror troligen på det korta tempot och att jag pressade mig så hårt. Snittpulsen där var samma som maxpulsen på etapp 3,4 och 5.

Nästa diagram visar VAM för mig och platserna 1,3,5 och 10 per bergstempo.

• VAM minskar med längden på tempot för alla cyklister.
• Mitt avstånd i VAM minskar varje etapp.
• Mina bästa etapper är de två sista. På Stelvio halverar jag VAM mot plats 5 jämfört med tidigare etapper. På Bellavista passerade jag plats 10. På de 2 sista är också skillnaden till första platsen samma eller bättre som skillnaden till plats 5 på de fyra första etapperna.
• Skillnaden till plats 10 minskar mycket på etapp 4 men inte till plats 5,3 och 1. Varför?

Beräkningarna för mig utgår ifrån min cykeldator(tid och höjdmeter) och gäller inte exakt start och mål på varje tempo. VAM för plats 1,3,5 och 10 är beräknat utifrån de höjdmeter jag klockade på min cykeldator och den verkliga tiden för varje cyklist, alltså är inte VAM exakt på dom men tendenserna bör vara riktiga.

Giro delle Dolomiti etapp 6

Sjätte och sista etappen på Girot blev också den speciell. Inför etappen var jag klar över att jag inte skulle kunna avancera nåt i den totala sammaställningen. Etappen var för kort och flack för att kunna köra in så mycket tid. Däremot hade jag en gäng cyklister strax bakom mig. Närmaste italienare två sekunder bakom och dessutom två till inom en halv minut. Vanligtvis cyklade vi gemensamt från hotellet till starten i Bolzano men idag stack jag lite tidigare för att kunna starta längst fram i klungan. Vi skulle nämligen cykla endast drygt en mil före tempot så det gällde att placera sig rätt från början. När vi inväntade starten kom ett gäng CykelTours till mig och Krister från Mariestad erbjöd sig att agera hjälpryttare och hålla mig långt fram i klungan, strax bakom nr 717, cyklisten som var närmast bakom mig i sammandraget. Och det gjorde han med den äran. Tack Krister! Jag lovade han min del av parmesan-osten som vi vann som lagpris om jag skulle behålla min tolfte plats. När tempot startade var jag i perfekt position i klungan och idag langade jag t.o.m. iväg vattenflaskan till Krister för att spara vikt. Jag startade tempot i gruppen som anfördes av nr 717. Efter några hundra meter kom totalledaren Alexander Zelger ifatt oss och på hans rulle låg totalfyran Stefano Casassa. Jag trodde Casassa var en av de cyklisterna som låg inom en halvminut bakom mig så jag och några cyklister ökade farten och följde med dom. Nu gick det väldigt fort för mig och så hårt som det kördes nu har jag aldrig kört. Nr 717 lämnade vi bakom oss och i en eller två km följde jag Zelger och Casassa men sen var jag tvungen att släppa och tappade till slut 20 sekunder på Casassa och 27 på Zelger. Samtidigt hade jag Niklas Israelsson från CykelTours på min rulle, en riktigt duktig bergsget. Mitt mål var dock att hålla undan i totalen så jag körde allt vad jag hade hela vägen till mål. Niklas spurtade om mig på slutet och jag hade absolut inget att svara med. Bra kört av Niklas! Äntligen fick jag min topp-10 placering, en nionde plats på etappen, och jag lyckades hålla min totala 12:e placering genom att köra snabbare än alla cyklister tätt bakom mig. Om nån frågat mig före loppet vad jag skulle säga om en total 12:e plats och 2:a i min ålderskategori samt placeringarna 17, 16, 14, 11, 12 och 9 på etapperna skulle jag inte tveka att säga ja tack. Jag är jätteglad, nöjd och stolt att jag klarade av att prestera som jag gjort. Och att jag gjort det på genom att testa mina gränser och verkligen försöka att ta chanserna när tillfällen funnits. Men jag tror däremot inte att jag nått mina gränser och som jag känner nu är jag inte färdig än. Arrivederci il Giro.

Giro delle Dolomiti etapp 5

Stelvio blev inte riktigt som tänkt. Snön gjorde att tempot blev avkortat till 17 km och vi fick stanna nån serpentin innan snötäcket. Med andra ord, det var inte varmt vid målet. Idag blev en lite speciell etapp mot föregående. Jag startade långt fram och hamnade direkt i en grupp med likvärdiga cyklister plus en svans efter oss. Eftersom första halvan på tempot var flackare körde jag några pulsslag under vad jag egentligen kunde få ut just då och bidade min tid i gruppen. Jag  körde mitt tempo trots tempoökningar från vissa cyklister, som också blev inhämtade efter en kort tid. Under hela tiden kände jag mig riktigt bra i benen så med 6 km gick jag fram och ökade tempot litegrann. Det räckte för att gå ifrån gruppen och jag ökade sakta avståndet till dom. Under en kort tid blev jag orolig att jag skulle tappa mycket för jag fick en väldig magknip. Hade jag inte varit i den här situationen hade jag lagt mig dubbelvikt på marken men som tur var släppte det efter några minuter och jag kunde fortsätta koncentrera mig på cyklingen. Sista biten in mot mål hämtade jag in 2 cyklister som verkade helt slutkörda, de kunde inte växla tempo och följa mig. I mål blev jag 12a och ligger fortfarande kvar på samma postition om jag inte räknat fel. Stelvio var verkligen kanon att köra med mycket härliga serpentiner trots att vi inte fick åka avslutande delen som verkligen ser fantastisk ut. En anledning att komma tillbaka och cykla hela Stelvio? När det blev lite brantare efter ungefär 8 km kom jag i en bra rytm och lutningen passade mig bra. Imorgon är det sista etappen med ett kort tempo på 4.2 km och en snittlutning på ungefär 5-6%. Det gäller att jag håller mig långt framme vid starten så jag kan cykla med toppcyklisterna och undvika att hamna i stopp bakom långsammare cyklister.